Foto: HANS NORLING

Clumber spaniel

En tyst arbetande hund med en ypperligt fungerande näsa. Den är rörlig och hela dess väsen andas ursprunglighet. Hemlandet är England för clumber spaniel, men rötterna menar man, finns i Frankrike, där jakhundraser av bassetliknande typ blandades med engelska spaniels, sannolikt med stora inslag av den nu utdöda alpspanieln. I dess historia finns, så som den skrivs av somliga, våldsamma och blodiga inslag.

Till skillnad från andra spaniels har den här rasen kvar sin ursprungliga typ, vilket gör att den ändrats mycket lite genom åren både vad gäller utseende och mentalitet. Den har alltid varit en långsamt och noggrannt jagande hund, stötande och apporterande. Så är det ännu i våra dagar. Det faktum att den är lite långsam gör den mycket lämplig att ha som jaktkamrat i besvärlig terräng. Ursprungshundarna, de som till slut blev clumber spaniels, anses allmänt ha kommit från Frankrike så tidigt som 1780 till hertigen av Newcastle på godset Clumber Park, vilket inte minst förklarar rasnamnet. Men innan de kom dit levde deras föregångare alltså i Frankrike. De kom till som ett resultat av hertigen av Noilles arbete med avel under 1700-talets slut. Även i Frankrike kom den att uppskattas för sin goda förmåga i jakten. Nu var detta i tider av stor oro i Frankrike och för att rädda rasen förde den franske hertigen sina hundar till England och ovan nämnde herren på Clumber Park.

Sedan kulminerade oroligheterna i Frankrike med revolutionen. Duc de Noilles avrättades i giljotinen, sägs det. Men hela hans kennel, vilkas hundar som blev resultatet av hans avelsarbete hade räddats åt eftervärlden. Dock råder det delade meningar om denna historia. Trots mycken forskning har man aldrig kunnat slå fast att rasen verkligen har franska rötter. Det finns till och med de som hävdar att ”franskheten” är påhittad för att göra rasen intressantare. De som säger så hävdar att ursprunget istället finns hos den gamla engelska rasen blenheim spaniel. Hur det egentligen är med detta får väl framtida forskning, om nu någon sådan utförs, utvisa.

I England dyker clumber spaniel för första gången upp på en så udda plats som målad på en tavla 1788. Under 100 år hölls rasen exklusivt bland jaktintresserade adelsherrar i England. Sedermera blev den var mans egendom. Men någon stor ras vad gäller numerären har den aldrig blivit. Detsamma gäller också i Sverige där clumbern inte hör till de större raserna. Den har funnits i vårt land under större delen av 1900-talet. Den stam vi har i dag i landet har dock ganska färska anor. Den stammar från 1966.

Som nämnts handlar det alltså om en jakthund, även om de flesta som i dag finns mest är sällskapshundar. De som jagar används mest som stötande hundar vid har- och rådjurjakt. Med sin förnämliga näsa och sitt lugna, idoga arbetande har det också visat sig att clumbern kan utbildas till synnerligen dugliga eftersökshundar. Detsamma gäller apporteringen. Efter utbildning blir clumbern oftast en mycket fin apportör.

Clumber Spaniel Klubben.

Tillbaka till raser