Mexikansk nakenhund/Xoloitzcuintle

Ja, visst är det enklare att säga mexikansk nakenhund, än att försöka sig på det tungvrickande inhemska namnet på denna mellanamerikanska hundras. Rasen finns i tre varianter, stor, mellan och liten. De är mycket lika varandra, frånsett storleken!

Mexikansk nakenhund anses vara mycket gammal och därför känns det logiskt att den placerats i urhundgruppen.

Enligt muntlig tradition bland indianer i Mellanamerika livnärde man sig förr på bland annat hundkött, så de här hundarnas bakgrund kan tyckas lite dyster.

Bland urbefolkningen trodde man också att de hårlösa hundarna stod guden Xolotl mycket nära. Hundarna har också fått sitt namn av denna gud.

De tidiga nakenhundarna hade en märklig uppgift, de skulle nämligen följa de döda till den sista vilan.

Den mexikanska nakenhunden har ett mycket särpräglat utseende och kan svårligen förväxlas med andra raser. En mycket charmig hundras!

Hemland: Mexiko

Hårlag/färg: Färgen föredras enfärgad och mörk. Färgskalan varieras från svart, gråsvart, skiffergrå, mörkt grå, rödaktig, leverfärgad, brons eller gyllengul; det förekommer även fläckiga exemplar i ovan nämnda nyanser inklusive med vita fläckar. Det karakteristiska för rasen är att den är helt pälslös på kroppen. Det förekommer dock ett fåtal korta, sträva och tjocka hårstrån i vilken färg som helst på pannan och i nacken. Håret får inte bilda någon lång, mjuk tofts. Det förekommer även grövre hårstrån på tassarna och svanstippen. Avsaknad av hår accepteras.

Storlek: a) Stor: Från 45cm till 55 cm; man accepterar upp till 60 cm för utmärkta exemplar. b) Mellan: Från 35 cm till 45 cm. c) Liten Från 25 cm till 35 cm. (Från Urhundsklubbens hemsida.)